Jag kan inte förstå att det är tvåtusentio ännu, tiden går allt för fort känns det som. Men ja, så som många tror, tänker och hoppas på... Varför förstår inte andra att ingenting kommer att förändras, kanske någon liten sak. Men inte något större, bara för det är ett nytt år och man blir äldre så händer inget nytt egentligen. Man fortsätter som vanligt dagen efter med en väldans bakrus inget mer.
Jag vet inte varför jag blev så glad iår, för mycket har förändrats. Det är som för många andra, vissa dagar är allt på topp andra dagar är det som en ny sänkt skepp mitt på botten i ingenstans. Jag vet inte, men allt har blivit för jobbig det sista och man måste skriva av sig. Egentligen skulle man bara vilja släppa o lämna allt bakom sig men det är inte så lätt. Man behåller minnen, sånt man verkligen inte vill släppa. Sen är det inte det lättaste att bara släppa någonting utan man vill verkligen ha det man siktat in sig på. Varför, varför, varför väljer man det som inte går att nå egentligen?
Under 2009 hittade jag en del nya vänner, dem är underbara. Hittat kärleken som jag haft sedan augusti. Han betyder så mycket om inte mer, men ibland känns det inte som sånt kommer fram till den man tycker om. Det känns hemskt egentligen eller är det bara jag som känner så? Men ja, det finns så många underbara minnen jag har som cruisingar, fester, bara sol & bad. Allt jag har vart med om året som gått, det har vart underbart. Nått jag verkligen saknar är nog dem man umgicks med hela sommaren. Fjorton, dunkadunk, bilar och värme. Jag älskar det.
Under åren som gått, tvåtusennio
+ Alla vännerna.
- Tiden gick för fort tycker man.
Under året som kommer, tvåtusentio
+ Börja träna på gym (Det är ett måste)
- Ingen kommentar ännu :)
// Lisse <3